Tips
Det finns saker du kan göra i din trädgård eller grönytemiljö för att bespara dig onödiga problem. Tyvärr finns det en hel del ”sanningar” som bygger på direkta felaktigheter och missförstånd som cirkulerar i trädgårdskretsar; många av dem återfinns till och med i trädgårdsböcker. Som landskapsingenjör och trädgårdskonsult ger visserligen dessa misstag mig mer att göra, men jag vill hellre skapa vackra platser än reparera trasiga.
Om jord:
Blanda inte grus i lerig jord!
Du kan läsa i nästan varje trädgårdsbok att man kan lätta upp tung lerjord genom att blanda in grus eller sand. Detta är dock en felaktighet jag inte förstår hur kan fortsätta att leva kvar. Vad som händer är att du armerar leran, så att den i värsta fall blir hård som betong och helt ogenomtränglig för växternas rötter och de nyttiga maskarna.
Hur går det till när grus armerar lera? Du har garanterat låtit sandkornen på en sandstrand rinna genom dina fingrar. Sanden gör så för att den är av så kallad ”enkelkornstruktur”. Kort sagt är alla sandkorn ungefär lika stora. Havets vågor har sorterat upp kornen i olika storlekar. En blandad kornstuktur leder till att kornen låser till varandra genom att det för varje hålrum mellan stora korn finns ett litet korn som kan fylla det hålrummet.
Kort sagt så ödelägger rådet ”blanda sand eller grus i leran för att luckra upp” tonvis med fin lerjord varje år.
Så vad gör man i stället? Att röra ner lite kompost hjälper alltid, men i de flesta fall vill du inte röra ner kompost under 30 cm djup. Syrefriheten orsakar syrefri förruttnelse vilket inte bra. Men för de översta 30 centimetrarna gör det underverk. Man kan också låta naturen luckra upp jorden genom att plantera in växter med pålrötter. Är jorden blöt och tung hela tiden kan du försöka dränera, alltså avleda vatten.
Om trädbeskärning
Ska man beskära själv, eller ta in yrkesfolk?
Faktum är att det finns goda skäl till bägge sätten. Man kan lära sig att beskära; det finns fina böcker, och mycket bra instruktionsvideor på internet. För den som vill ta sig tiden att sätta sig in i ämnet är sysslan både intressant, belönande och välgörande för själsron. Men om man helt enkelt inte vill prioritera just det, eller har tid/ork/möjlighet att göra det själv, då är det bättre att ta in någon. Och helt ärligt; de första hundra gångerna man sätter sekatören i ett träd är det lätt att känna sig lite nervös.
Vanligaste felet: För hårt beskurna träd.
Det absolut vanligaste felet privatpersoner – och tyvärr en del kommersiella firmor – gör är att beskära för hårt. På grenarna sitter trädens löv, vilka behövs för fotosyntes, som genererar energi trädet behöver till att göra allt annat. Ta bort för många och trädet kan stressas. För många arter – bland annat i stort sett alla vanligt förekommande fruktträd – är den stressen skadlig. Träden reagerar genom att i panik skicka upp nya pinnar för att få igång fotosyntesen. Men dessa grenar är inte bra, litegrann som på en dålig restaurang där den bra personalen säger upp sig och krögaren får ta in mindre lämplig personal. Resultatet på våra trädgårdsträd blir vattenskott – ibland kallar jag dem radioantenner – eller sjukdomsangrepp. Hela syftet med beskärning är att styra trädet i den riktning vi vill ha det, och trädets respons på för hård beskärning är att det blir vildvuxet. Precis det vi inte vill ha.
Undvik stympning.
Det finns träd som klarar hård beskärning. Och så finns det de träd som inte klarar det. För de träd du har i din trädgård gäller regeln att de inte klarar av hård beskärning såvida du inte vet att de gör det. Exempel på en art som klarar hår beskärning är idegran. För de som inte gör det är hård beskärning detsamma som stympning.
Så vad är ”hård beskaräning” då? Tänk dig en grov gren som slutar tvärt i ett rakt snitt. Kan du se årsringar på två meters avstånd så är vi där. Plommon och körsbär klarar max 5 centimeter grova grenar kapade rakt av, sedan kommer sjukdomar in. Jag såg en rönn död från krona till rot på några år efter ett grovt grenkap. Beskär kvistar, sådant du kan ta med sekatör. Forma trädet under hela dess levnad. Undvik grova grenkap så långt du bara kan. Så lever trädet längre.
Knuthamla aldrig äppelträd.
Hamling är en gammal jordbruksmetod där man skapar vinterfoder åt betesdjuren genom att klippa av alla grenarna på ett träd med löven på, och torka dem inför vintern. Exempelvis pil klarar av detta bra, vilket skapat de för Skåne ikoniska pileträden längs alla alléer i södra delen av landskapet. Men man behöver inte ta bort kvistarna på huvudstammen; man kan låta grenar växa ut och sedan hamla dem. Då får man de avsiktligt knotiga grenar man finner på träd på kyrkogårdar ibland. Jättefint. Men: Äppelträd (och de flesta fruktträd) tåler inte detta. Det är snyggt om man gillar den stilen. Men träden blir sjuka. Faktum är att jag aldrig sett ett knuthamlat äppelträd som inte varit sjukt. Så vill du ha ett hamlat träd i trädgården; plantera en pil, ask, lönn eller annat träd som klarar det. Men låt bli fruktträden.
Ska man beskära träd i JAS?
En gammal sanning i trädgården är att man ska beskära träden under JAS-månaderna Juli till September. Men är det så? Någon kollade upp det hela och det visade sig gå tillbaka till en 130 år gammal forskning som bara undersökte ett trädslag ur en aspekt. Så ny forskning gjord i Alnarp av bl.a. min lärare Anna Levinsson med praktiska försök på fyra olika arter gjordes, där man tittade på hur mycket träden skadades och hur fort de läktes. Det visade sig att läkningen i samtliga fall blev snabbast efter beskärning i januari, och mängden skador berodde på art. Att man måste beskära i JAS är korrekt för vissa arter, men inte en generell sanning. Vintern, särskilt efter att träden fått gå in i en ordentlig vintervila (alltså en vecka med vinterkyla) är faktiskt ofta den bästa tiden. Därtill ser man bättre när löven är borta, och det blir mindre klipp att hantera av samma orsak. Beskär gärna dina träd under vintern.